Forskare efterlyser mer kunskap om vindkraftens infraljud

Kunskapsläget om hur infraljud från moderna vindkraftverk påverkar människor är fortfarande otillräckligt, enligt Ken Mattsson, professor i beräkningsvetenskap vid Uppsala universitet. Han pekar särskilt på att dagens verk är betydligt större än äldre modeller och anser att långvariga studier behövs för att bättre kunna bedöma exponeringen för människor som bor i närheten.

Vindkraftverk ger upphov till infraljud, alltså ljud med så låg frekvens att det normalt inte kan uppfattas av människans hörsel. Ken Mattsson uppger att forskning har visat att infraljud vid relativt låga nivåer kan påverka människor, men att det inte är klarlagt om sådan exponering kan orsaka skador. Han säger att han har kontaktats av människor i flera delar av världen som själva upplever hälsobesvär i samband med vindkraft och anser därför att frågan bör undersökas mer utifrån en försiktighetsprincip.

Folkhälsomyndigheten uppger samtidigt att infraljud under människans perceptionströskel inte anses orsaka besvär. Vid mycket höga nivåer, omkring 125–130 dB, kan infraljud enligt myndigheten påverka bland annat innerörats balansorgan och andra tryckkänsliga receptorer. Naturvårdsverket uppger att vetenskapliga studier inte har gett stöd för att vindkraftsbuller kring myndighetens riktvärde på 40 dBA vid bostäder orsakar mer allvarlig hälsopåverkan, även om ljudnivån ofta är hörbar och kan upplevas som störande.

Ken Mattsson har arbetat med frågor om buller och olika typer av ljudpåverkan i närmare 30 år. Tillsammans med forskarkollegan Gustav Eriksson har han enligt Uppsala universitet utvecklat en fysikbaserad modell för att beräkna ljudspridning. Forskargruppen har också genomfört fältmätningar vid Lervik vindpark i Västervik tillsammans med Högskolan i Gävle. Mätdata om bland annat väder, terräng och faktisk ljudemission har använts i modellen.

Enligt Ken Mattsson är infraljud svårt att mäta och ljudnivåerna minskar inte alltid på ett enkelt sätt med avståndet från ett vindkraftverk. I vissa förhållanden kan högre nivåer förekomma längre från verken. Folkhälsomyndigheten uppger att ljudutbredning utomhus påverkas av bland annat vind, temperatur, luftfuktighet och lufttryck. Medvind och temperaturinversion kan exempelvis böja ljudvågor ned mot marken och ge högre ljudnivåer där.

Health Canada fann i en omfattande studie, som omfattade 1 238 hushåll och mer än 4 000 timmars bullermätningar, ingen statistisk koppling mellan vindkraftsbullernivå och objektiva hälsomått som blodtryck, hårkortisol och sömn. Myndigheten uppgav också att infraljud i vissa fall kunde mätas på avstånd upp till tio kilometer, men att nivåerna ofta låg under det omgivande bakgrundsinfraljudet. Bortom en kilometer minskade nivåerna i medvind med omkring 3 dB för varje fördubbling av avståndet.

Ett finländskt forskningsprojekt kombinerade enkätundersökning, ljudmätningar och experimentell exponering för att undersöka symtom som deltagare hade kopplat till vindkraftverk. Finlands statsråd uppger att projektets slutsats var att infraljud inte förklarade de rapporterade symtomen. I en forskningsöversikt fann Irene van Kamp och Frits van den Berg att bullerstörning var den tydligast belagda konsekvensen av vindkraftsljud, medan resultaten för andra hälsoeffekter var otillräckliga eller motstridiga och någon tydlig koppling till ljudnivåerna inte kunde bekräftas.

Samtidigt finns forskningsområden där kunskapsluckor har identifierats. Alice Freiberg och hennes medförfattare gick igenom 84 studier och pekade bland annat ut epidemiologiska fältstudier av lågfrekvent ljud och infraljud från vindkraftverk som ett område där mer forskning behövs. Ken Mattsson efterlyser studier där infraljud mäts samtidigt som reaktioner hos boende följs under flera månader, eftersom människor kan bo nära vindkraftverk under många år. Han uppger att han inte känner till någon studie med just den uppläggningen.

Naturvårdsverket uppger att vindkraftverk högre än 200 meter redan är i drift och att det finns planer på verk som närmar sig 300 meter. Myndighetens kunskapssammanställning om stora vindkraftverk drar dock slutsatsen att större verk inte medför ökad förekomst av särskilt störande ljud och att riktvärdet på 40 dBA vid bostäder fortfarande är relevant.

WHO rekommenderar villkorligt att den genomsnittliga exponeringen för vindkraftsbuller hålls under 45 dB Lden. Organisationen bedömer samtidigt att evidensen bakom rekommendationen är av låg kvalitet och att underlaget inte räcker för att lämna någon särskild rekommendation om vindkraftsbuller nattetid.

I mars 2026 deltog Ken Mattsson enligt Uppsala universitet i en konferens i Europaparlamentet om vindkraft och folkhälsa, där hans bidrag handlade om metoder för att mäta och modellera ljud och infraljud från vindkraftverk. Uppsala universitet uppger även att Europaparlamentets utskott för framställningar den 25 september 2025 beslutade att låta en framställning om ett gemensamt europeiskt ramverk för vindkraftsbuller utredas vidare.

Ken Mattsson anser att flera forskningsområden behöver samarbeta för att kunskapsunderlaget ska bli bättre och att mer forskning behövs inför politiska beslut om vindkraft. Han framhåller samtidigt att en sådan forskningsinsats kräver finansiering och samverkan mellan flera vetenskapliga discipliner.