Få studenter anmäler diskriminering trots omfattande utsatthet

Endast 6 procent av de högskolestudenter som upplevt diskriminering har anmält händelsen till sitt lärosäte. Bland dem som gjort en anmälan är det dessutom fler som är missnöjda än nöjda med hur ärendet har hanterats. Det framgår av Universitets- och högskolerådets sammanställning av den europeiska studentundersökningen Eurostudent 9.

Nästan var femte student vid svenska universitet och högskolor uppger att de har utsatts för diskriminering under studietiden. Undersökningen bygger på svar från omkring 7 400 studenter i Sverige. Totalt bjöds 49 000 studenter in att delta och uppgifterna samlades in mellan april och augusti 2025. Universitets- och högskolerådet ansvarar på regeringens uppdrag för Sveriges deltagande i undersökningen.

Kön, etnisk tillhörighet och ålder hör till de vanligaste grunderna för den diskriminering som studenterna beskriver. Även funktionsnedsättning och sexuell läggning förekommer i svaren. Universitets- och högskolerådet redovisar att kvinnor oftare än män upplever diskriminering. Överrepresentation finns också bland studenter med utländsk bakgrund, nationell minoritetstillhörighet, annan könsidentitet än kvinna eller man samt funktionsnedsättning.

Undersökningen visar även att en knapp femtedel av de kvinnliga studenterna någon gång under utbildningen har upplevt oönskad sexuell uppmärksamhet.

Studiekamrater anges oftare än lärare som personer bakom upplevd diskriminering. I studenternas fritextsvar förekommer dessutom beskrivningar av händelser under praktik, verksamhetsförlagd utbildning och i studentlivet utanför universitetet.

Vid Linköpings universitet ser studentkåren StuFF allvarligt på uppgifterna. Kårordföranden Julia Kjellin framhåller att ingen student ska behöva utsättas för diskriminering och att även ett enskilt fall är ett för mycket.

I StuFF:s egen undersökning uppger omkring 6 procent av studenterna att de har varit med om händelser som hör till arbetet med likabehandling. Det handlar bland annat om kränkande särbehandling, hot och våld.

Julia Kjellin anser att Linköpings universitet bedriver ett systematiskt arbete mot diskriminering, men efterlyser tydligare information till studenterna om vad som faktiskt görs. Hon uppmanar också studenter som upplever sig utsatta att ta kontakt och berätta om sina erfarenheter.

Linköpings universitets prorektor Karin Axelsson uppger att universitetet får in rapporter från studenter om diskriminering och andra kränkningar. Merparten av det som vi får kännedom om rapporteras som kränkningar och handlar om situationer mellan studenter, säger hon.

Karin Axelsson beskriver att universitetet bland annat informerar om sitt arbete med jämställdhet och lika villkor, sin nolltolerans mot diskriminering och vilka kontaktvägar som finns för den som har blivit illa behandlad.

Det övergripande strategiska ansvaret för arbetet med lika villkor ligger hos universitetets rektor. Direkt under rektor finns en särskild grupp för lika villkor och jämställdhet. Universitetsledningen har också antagit en handlingsplan för perioden 2024–2026. Den omfattar bland annat en översyn av rutiner och arbetsformer för att förebygga diskriminering samt insatser för ökad kunskap hos chefer, ledare och utbildningsansvariga.

Studenter som upplever kränkande behandling kan även vända sig till sin studentkår. Linköpings universitet informerar om att varje studentkår har en studiesocialt ansvarig som kan ge stöd och vägledning vidare inom universitetets organisation.

Problemet har uppmärksammats även i tidigare nationella undersökningar. I Eurostudent 8, som publicerades 2024, uppgav 19 procent av de svarande studenterna att de hade upplevt diskriminering. Bland studenter med utländsk bakgrund angav 22 procent att de hade utsatts för diskriminering utifrån etnisk tillhörighet.

Universitets- och högskolerådets analys av den tidigare undersökningen visade också ett samband mellan diskriminering och tankar på att avsluta utbildningen. Studenter som allvarligt övervägde att avbryta sina studier hade oftare upplevt diskriminering än de som planerade att fortsätta.

Myndigheten har dessutom granskat utbildningsområden där könsfördelningen är ojämn. Inom bland annat teknik, hälso- och sjukvård samt socialt arbete visade analysen av Eurostudent 8 att både kvinnor och män som tillhörde minoritetskönet upplevde diskriminering i betydligt större utsträckning än studenter av majoritetskönet.

Universitetens ansvar regleras i diskrimineringslagen. Diskrimineringsombudsmannen anger att lärosätena fortlöpande ska bedriva förebyggande arbete i fyra steg inom fem områden. Arbetet ska omfatta samtliga sju diskrimineringsgrunder, dokumenteras och genomföras i samverkan med studenter och anställda.

Enligt diskrimineringslagens tredje kapitel ska arbetet bland annat omfatta studiemiljö, examinationer och undervisningens organisation. Även antagnings- och rekryteringsförfaranden samt studenternas möjligheter att förena studier med föräldraskap ingår.

Ett lärosäte som bryter mot diskrimineringsförbudet eller inte fullgör sin skyldighet att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier kan bli skyldigt att betala diskrimineringsersättning. Diskrimineringsombudsmannen kan också utreda en students anmälan och föra studentens talan i domstol.

Universitetskanslersämbetet kan granska hur universitet och högskolor följer regelverket för högre utbildning, men myndighetens prövning av studentanmälningar omfattar inte frågor som specifikt gäller diskriminering. Sådana ärenden hanteras av andra ansvariga myndigheter.