Experter varnar för Natohot efter säkerhetsbrister

Internationella säkerhetsexperter riktar skarp kritik mot de säkerhetsbrister som uppmärksammats kring statsminister Ulf Kristersson och miljön kring Vängården Fållökna. Kritiken handlar inte enbart om risker för Sveriges regering utan även om möjliga konsekvenser för Nato, där Sverige sedan den 7 mars 2024 är fullvärdig medlem och deltar fullt ut i alliansens beslutsfattande och verksamhet.

Granskningen visade att en reporter med hjälp av ett annat efternamn och ett AI-manipulerat porträttfoto kunde få tillträde till statsministerparets närmaste krets utan bakgrundskontroll. Reportern fick även tillgång till bostadsmiljön och kunde vistas i parets sovrum. Fastigheten Vängården Fållökna ägs sedan oktober 2023 av Birgitta Ed, Ulf Kristersson och lobbyisten Göran Thorstenson. Enligt Fållöknastiftelsen hyr stiftelsen det större huset på gården för retreatverksamhet. Stiftelsen har sitt säte i Fållökna i Lilla Malma församling i Flens kommun.

Michael Clarke, professor i försvarsstudier vid King’s College London och tidigare generaldirektör för Royal United Services Institute, beskriver de uppmärksammade bristerna som ett säkerhetsproblem för både Sverige och dess Natoallierade. Han framhåller att Sverige länge varit av intresse för rysk underrättelseverksamhet och att landets betydelse har ökat sedan medlemskapet i Nato. Enligt honom gör kopplingarna mellan svenska verksamheter och Natos strukturer att värdet av att få tillgång till svensk information har blivit större för Ryssland.

Michael Clarke bedömer också att det pågående kriget i Ukraina har lett till att Moskva intensifierar så kallade subtröskelattacker mot Nato, särskilt i nordvästra Europa. Han menar att säkerhetsluckor där ansvar riskerar att falla mellan olika aktörer kan underlätta sådana operationer.

Liknande farhågor framförs av Michael J. Williams, docent i internationella relationer och säkerhetspolitik vid Syracuse University. Han anser att möjligheten att få tillträde till statsministerns närmiljö utan bakgrundskontroller utgör en allvarlig säkerhetsbrist. Enligt honom kan sådana svagheter utnyttjas av fientliga aktörer för underrättelseinhämtning eller för mer direkta operationer riktade mot statsministern eller personer i hans omgivning.

Michael J. Williams anser även att de uppgifter som framkommit blottlägger en svaghet i Sveriges skyddssäkerhetskultur. Han bedömer att säkerhetsmyndigheterna sannolikt kommer att behöva se över sina rutiner. Som exempel på åtgärder nämner han mer omfattande bakgrundskontroller, säkrare identitetsverifiering, personliga intervjuer samt en översyn av vilket tillträde personer får till fastigheter och verksamheter.

Brittiske säkerhetsexperten Keir Giles, verksam vid Chatham House och National Security Centre of Excellence i Kanada, konstaterar att det är positivt att granskningen genomfördes av journalister och inte av personer med fientliga avsikter. Han säger att länder som Ryssland, Iran och Kina aktivt söker efter svaga länkar i säkerhetssystem och att medlemsländer i Nato har ett ansvar att minimera sådana sårbarheter.

Pierre Gudmundson, senior personalsäkerhetsrådgivare vid Scandinavian Recruitment Intelligence och tidigare verksam inom Försvarsmakten, delar de internationella experternas oro. Han säger att Sveriges förändrade säkerhetsläge, med hot från Ryssland och medlemskapet i Nato, kräver att fler faktorer vägs in än enbart skyddet av enskilda skyddspersoner. Enligt honom kan brister i säkerheten få följder även för allierade länder om känslig information exponeras.

Säkerhetspolisen har tidigare uppgett att myndigheten ansvarar för personskyddet av den centrala statsledningen, där statsministern och statsråden ingår. Myndigheten ansvarar för den övergripande utformningen av personskyddet och för skyddet närmast skyddspersonen, medan Polismyndigheten ansvarar för distansskyddet. Säkerhetspolisen har också framhållit att personskyddet bygger på flera lager av skyddsåtgärder, att allt skydd inte är synligt utåt och att arbetet i stor utsträckning är förebyggande för att skyddspersoner ska kunna utföra sina uppdrag och samtidigt röra sig fritt.

Säkerhetspolisens presstalesperson Jonathan Svensson har uppgett att myndigheten förhåller sig till Fållökna på samma sätt som andra platser där Säkerhetspolisen inte ansvarar för själva anläggningen. Han har också betonat att myndigheten av säkerhetsskäl inte kan lämna detaljer om skyddsåtgärder kring enskilda skyddspersoner och att åtgärderna kan bestå av såväl tekniska lösningar som underrättelseinhämtning och personal på plats.

Ulf Kristersson har inte velat ställa upp på intervju i frågan. Genom sin presschef Hanna Strömberg har statsministern meddelat att säkerheten kring honom inte kommenteras och att frågor hänvisas till Säkerhetspolisen. Efter granskningen uppgav Ulf Kristersson även att han inte har något engagemang i Fållöknastiftelsen, men att han vid några tillfällen hjälpt till praktiskt på Fållökna med röjningsarbete och slyröjning.