Experter ifrågasätter VGR förlängda Oracle-avtal

Västra Götalandsregionens förlängningar av flera avtal med Oracle kan strida mot lagen om offentlig upphandling, enligt upphandlingsrättsliga bedömningar. Förlängningarna genomfördes utan en ny offentlig upphandling samtidigt som regionen avvecklar journalsystemet Millennium.

Regionfullmäktige beslutade den 17 februari 2026 att avsluta införandet av Millennium och välja en annan inriktning för regionens vårdinformationsmiljö. Den 28 augusti undertecknade Västra Götalandsregionen och Oracle en uppsägningsöverenskommelse. Regionen ska enligt överenskommelsen betala drygt 657 miljoner kronor för att lämna Millennium-avtalet. Sveriges Radio uppgav den 27 augusti att satsningen på Millennium då sammanlagt hade kostat regionen omkring 3,8 miljarder kronor.

I samband med uppgörelsen förlängdes avtalen för Oracle-systemen Melior och Obstetrix med åtta år. Avtalet för SAMSA förlängdes med fyra år och innehåller enligt Västra Götalandsregionen möjlighet till ytterligare fyra års förlängning. Oracle fortsätter dessutom att leverera Taligenkänning, Vård och hälsa samt Utskriftsplattformen genom andra avtal som redan löper till och med 2036. Regionen beskriver systemen som nödvändiga för att verksamheten ska fungera och uppger att kostnaden ökar med 40 miljoner kronor per år.

Tobias Indén, docent i rättsvetenskap vid Linnéuniversitetet med inriktning på upphandlingsrätt, bedömer att en offentlig myndighet som huvudregel inte får ingå eller förlänga kontrakt utan offentlig upphandling om det saknas rättsligt stöd. Han uppger att det finns undantag, exempelvis om möjligheten till förlängning finns reglerad i avtalet, men bedömer att en förlängning på åtta år är för lång i det aktuella sammanhanget.

Västra Götalandsregionen har inte redovisat någon förlängningsklausul som stöd för de åttaåriga förlängningarna. Andreas Kron, kommunikatör vid Västra Götalandsregionen, har uppgett att regionens samlade bedömning, utifrån egna tidigare upphandlingar och andra regioners erfarenheter, är att en upphandling och ett införande av sådana system kräver betydligt längre tid än tre år.

Tobias Indén anser att avsaknaden av offentligt redovisade argument talar för att förlängningen kan stå i strid med upphandlingsreglerna. Han uppger också att regionen kan riskera en upphandlingsskadeavgift om Konkurrensverket bedömer att avtalen skulle ha upphandlats. Dokument från Västra Götalandsregionen visar samtidigt att regionen själv har identifierat risker vid en eventuell upphandlingsrättslig prövning.

Upphandlingsmyndigheten anger att en otillåten förlängning av ett redan upphandlat avtal kan betraktas som en ny upphandling. Om den nya upphandlingen skulle ha annonserats kan den bedömas som en otillåten direktupphandling och avtalet kan i vissa fall ogiltigförklaras. Myndigheten anger också att ändringar som grundas på kompletterande beställningar eller oförutsebara omständigheter ska annonseras när det ursprungliga avtalet omfattas av de direktivstyrda upphandlingsreglerna.

Enligt lagen om offentlig upphandling kan en upphandlingsskadeavgift uppgå till mellan 10 000 och 20 miljoner kronor och får som mest motsvara tio procent av upphandlingens värde. För otillåtna avtal som ingåtts utan föregående annonsering ska ett beslut om sådan avgift normalt meddelas inom två år från att avtalet slöts.

Konkurrensverket beslutade i maj 2026 i ett separat ärende att Transportstyrelsen skulle betala 5,5 miljoner kronor i upphandlingsskadeavgift. Där hade avtal förlängts årsvis trots att de saknade förlängningsklausul, vilket Konkurrensverket bedömde som en otillåten direktupphandling. Konkurrensverket uppger att beslutet har överklagats till förvaltningsrätten.

Även läkaren Christer Rosenberg, som tidigare arbetade med digitalisering inom Västra Götalandsregionen och numera bland annat arbetar med företag som utvecklar digitala vårdverktyg, är kritisk till hanteringen. Christer Rosenberg anser att offentliga upphandlingar bör genomföras med hänsyn till både konkurrensen och hur skattemedel används.