ESA vill bygga egen väg för astronauter till månen

Europeiska rymdorganisationen ESA vill minska beroendet av andra länder för bemannad rymdfart och på längre sikt kunna skicka europeiska astronauter till månen med egen kapacitet. Generaldirektören Josef Aschbacher beskriver utvecklingen av bemannade europeiska rymdfärder som sin främsta prioritering. I dag har USA, Ryssland och Kina egen förmåga att skjuta upp människor i rymden.

Som ett första steg godkände ESA:s råd den 19 mars 2026 konceptet EPIC, ESA Provided Institutional Crew, för en europeisk besättningsmission till internationella rymdstationen. ESA har beskrivit upplägget som ett sätt att skapa återkommande möjligheter för europeiska astronauter att flyga under ISS återstående livstid. Josef Aschbacher säger att ESA först vill bygga erfarenhet genom flygningar till låg omloppsbana, både till ISS och senare till kommersiella rymdstationer.

ESA har även tecknat ett samförståndsavtal med Blue Origin och Thales Alenia Space om möjliga europeiska astronaut- och forskningsuppdrag till den planerade kommersiella stationen Orbital Reef. Parterna ska samtidigt undersöka framtida europeiska transportlösningar för både besättning och frakt. ESA har dessutom valt The Exploration Company och Thales Alenia Space för utveckling av europeiska frakttjänster till och från låg omloppsbana. Båda projekten fick 25 miljoner euro i den första fasen, och ESA har pekat ut fraktkapaciteten som ett möjligt tekniskt steg mot framtida europeiska astronauttransporter.

Planerna för månen har samtidigt förändrats efter beslut i USA. ESA hade tidigare räknat med tre europeiska astronautplatser i samband med den planerade rymdstationen Gateway i omloppsbana runt månen. NASA:s administratör Jared Isaacman beslutade i maj 2026 att samla flera amerikanska månprojekt i ett nytt Moon Base Program med målet att möjliggöra en varaktig amerikansk närvaro på månens yta senast 2030. NASA har samtidigt slagit fast att den tidigare Gateway-arkitekturen inte behövs för de primära målen att landa människor och etablera en månbas.

Josef Aschbacher uppger att ESA nu förhandlar om europeiska astronautplatser på månens yta och att arbetet bedrivs intensivt. Han vill inte föregripa resultatet av diskussionerna. ESA har samtidigt en fortsatt roll i det amerikanska månprogrammet. NASA uppger att Europa bidrar med bostadsmodulen Lunar I-Hab, logistik- och observationsmodulen Lunar View samt kommunikationssystemet Lunar Link till Gateway. NASA anger också att europeiska astronauter ska delta i Artemisuppdrag med koppling till stationen.

Enligt Josef Aschbacher ser ESA den förändrade amerikanska inriktningen som en möjlighet till fortsatt samarbete. Europa utvecklar bland annat landare, servicemodul och satellitkommunikation för månprogrammet. Det långsiktiga europeiska målet är samtidigt att kunna föra astronauter till månen utan att vara beroende av andra länders uppskjutningskapacitet.

Förutsättningarna för europeiska uppskjutningar har förändrats tydligt de senaste åren. Samarbetet med Ryssland avslutades efter landets anfallskrig mot Ukraina. Samtidigt havererade Vega C, Ariane 5 togs ur tjänst och efterträdaren Ariane 6 försenades. ESA tvingades då köpa uppskjutningskapacitet från SpaceX. Josef Aschbacher säger att Europa under ungefär ett år 2024 saknade en egen raket för att skjuta upp sina satelliter.

Nu är både Vega C och Ariane 6 åter i drift. Arianespace uppger att Ariane 6-uppdraget VA270 den 27 augusti 2026 var raketens fjärde uppskjutning under året och dess första flygning till geostationär transferbana. Uppdraget genomfördes med tvåboosterversionen Ariane 62 och placerade vädersatelliten MTG-I2 på avsedd bana.

ESA:s medlemsländer beslutade vid ministerrådet i november 2025 att avsätta mer än 4,4 miljarder euro till europeisk rymdtransport. ESA uppger att finansieringen bland annat omfattar fler uppskjutningar med Ariane 6 och Vega, European Launcher Challenge, framtida bärraketer samt mark- och testinfrastruktur.

Även mindre europeiska raketprojekt har tagit steg framåt. Isar Aerospace uppger att Spectrum den 5 september 2026 nådde omloppsbana från Andøya i Norge och placerade ut satelliter under raketens andra flygning. Företaget blev därmed det första kommersiella europeiska rymdbolaget som skickade satelliter till omloppsbana från det europeiska fastlandet. Spectrum är dimensionerad för nyttolaster på upp till ett ton till låg omloppsbana. Isar Aerospace har också avtal med Astroscale Japan om att skjuta upp rymdskrotsuppdraget ADRAS-J2 från Andøya under 2027–2028.

ESA arbetar samtidigt med återanvändbara raketsystem. Den europeiska demonstratorn Themis genomförde den 23 juli 2026 en fullständig uppskjutningsrepetition vid Esrange utanför Kiruna. SSC uppger att testet använde flytande kväve för att efterlikna kryogena temperaturer och tryck ned mot omkring minus 200 grader inför ett planerat flygtest där raketsteget ska återvinnas. ArianeGroup uppger att Themis drivs av den återanvändbara Prometheus-motorn och att den första flygkampanjen vid Esrange ska bestå av ett låghöjdstest där raketsteget lyfter och landar på samma plats.

Josef Aschbacher bedömer att Europa långsiktigt behöver tung återanvändbar uppskjutningsförmåga när den nya generationens raketer skalas upp. Esrange och andra uppskjutningsplatser på det europeiska fastlandet väntas enligt honom främst få betydelse för mindre raketer, medan Kourou i Franska Guyana fortsatt ska användas för de större systemen. Han liknar upplägget vid skillnaden mellan stora flygplatser och regionala flygplatser och säger att flera typer av uppskjutningsplatser kommer att behövas framöver.