DNA-studie kullkastar teorin om medeltida familjegravar

En omfattande DNA-studie visar att barn och vuxna som begravdes i samma grav under perioden från 900-talet till 1300-talet sällan var nära släkt med varandra. Resultatet går emot den tidigare vanliga uppfattningen att ett barn och en vuxen i samma grav oftast var förälder och barn eller andra nära anhöriga. Studien har publicerats i tidskriften Science Advances under titeln Equal in death: Ancient genomic analysis of children’s early Christian burials och huvudförfattare är Maja Krzewińska vid Centrum för paleogenetik och Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet.

Forskarna analyserade DNA från 142 personer, däribland 74 vuxna samt 68 barn och ungdomar. Materialet omfattade 27 enkelgravar och 50 gravar med flera begravda personer från gravplatser i Sigtuna norr om Stockholm, Västerhus i Jämtland och Fjälkinge i Skåne. Anders Götherström, professor i molekylär arkeologi vid Stockholms universitet, uppger att den stora överraskningen var hur ovanligt nära släktskap var mellan personer som begravts tillsammans. Studien visar samtidigt att även på kyrkogårdar där många individer faktiskt var biologiskt släkt med varandra avgjordes gemensamma gravläggningar oftare av sociala och religiösa faktorer än av familjeband.

Enligt Anders Götherström behövs fler studier för att förklara varför barn och vuxna utan nära släktskap begravdes i samma grav. Han framhåller att hans egen tanke om att barn kan ha begravts tillsammans med vuxna för att undvika en ensam grav är ren spekulation. Forskarna kunde dessutom fastställa det biologiska könet hos barn som varit för unga för att könsbestämmas utifrån skeletten. Resultaten visar att begravningarna ofta följde samma mönster som för vuxna, där kvinnor och flickor lades på kyrkogårdens norra sida och män och pojkar på den södra. DNA-analyserna visade också att personer i gemensamma gravar ofta hade samma biologiska kön, exempelvis en kvinna tillsammans med en flicka eller en man tillsammans med en pojke. Anders Götherström säger att detta ger en ökad förståelse för hur barn betraktades i samband med begravningar och att de tycks ha tilldelats könsroller även i dessa sammanhang.

Vid Västerhus kyrkogård påträffades även ett ovanligt pilgrimsmusselskal i en medeltida skandinavisk grav. Fyndet visar att kvinnan, som forskarna benämner Lady 56, hade genomfört en pilgrimsresa till Santiago de Compostela i nordvästra Spanien. Stockholms universitet uppger att resan omfattade tusentals kilometer genom Europa innan hon återvände till Jämtland. Kvinnan avled före 30 års ålder, och DNA-analyserna visar att hennes föräldrar, en bror och två döttrar också var begravda på Västerhus kyrkogård, men på andra platser än hon själv. Forskarna konstaterade dessutom att Västerhus rymde fler än ett dussin personer ur samma biologiska släktgrupp och att flera av dem begravdes tillsammans med personer från andra släktgrupper. Anders Götherström beskriver Lady 56:s liv som ett exempel på hur en person kunde födas och växa upp i södra Norrland, genomföra en lång pilgrimsresa och därefter återvända för att leva resten av sitt liv i området kring Östersund.