Centerpartiet kräver kommunalt veto mot uranbrytning

Centerpartiet vill förbjuda uranbrytning i Sverige och återinföra kommunernas möjlighet att stoppa planerade urangruvor. Partiledaren Elisabeth Thand Ringqvist lyfte frågan under sitt besök på Noliamässan i Piteå på onsdagen. Hon anser att kärnkraftsbränsle i stället bör importeras från exempelvis USA och Kanada.

Elisabeth Thand Ringqvist uppgav att uran kan tas om hand när ämnet förekommer i liten mängd som en biprodukt, men att partiet motsätter sig gruvor där uran är den huvudsakliga råvaran. Enligt henne kan brytningen påverka vatten, jordbruksmark och lokalsamhällen under lång tid. Centerpartiet anser därför att berörda kommuner ska ha sista ordet.

Frågan har blivit aktuell sedan regeringspartierna och Sverigedemokraterna avskaffade det kommunala vetot mot uranbrytning. Även Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill återinföra kommunernas vetorätt.

Regeringen har samtidigt utsett rådmannen Anna Zilla vid Östersunds tingsrätt till särskild utredare. Hon ska föreslå hur kommunernas inflytande över brytning i alunskiffer kan stärkas och analysera hur ett kommunalt veto, även med retroaktiv verkan, skulle kunna utformas. Uppdraget ska redovisas senast den 17 februari 2027.

Regeringskansliet har angett att ett eventuellt kommunalt inflytande bör komma tidigt i processen, normalt vid prövningen av en bearbetningskoncession. Utredaren ska även bedöma följderna för investeringar, mineralindustrins investeringsklimat, försörjningen av kritiska mineral och Sveriges skyldigheter enligt EU:s förordning om kritiska råmaterial.

I Norrbotten har tre gruvbolag fått undersökningstillstånd som berör uran på sammanlagt tio platser. Ett av områdena finns i Kalix kommun, där planerna har mött ett omfattande lokalt motstånd.

Den 23 juni 2026 beviljade Bergsstaten det amerikanska bolaget Adelheid Holdings LLC undersökningstillstånd för Pålänge nr 3 i Kalix kommun. Tillståndet gäller till den 23 juni 2029 och omfattar bland annat uran, torium, vanadin, nickel, koppar, kobolt och flera sällsynta jordartsmetaller. Bergsstaten uppgav att det sedan tidigare finns kända förekomster av uran och basmetaller i området. Undersökningsavgiften fastställdes till 79 740 kronor.

Sveriges geologiska undersökning har uppgett att uran sedan den 1 januari 2026 även omfattas av undersökningstillstånd som beviljades eller började handläggas före lagändringen. Den som vill få en bearbetningskoncession för uran måste däremot lämna in en särskild ansökan.

Bergmästaren Helena Kjellson bedömde att förändringen kunde skapa frågor och oro bland berörda fastighetsägare. Bergsstaten räknade samtidigt inte med någon betydande ökning av antalet ansökningar om undersökningstillstånd eller bearbetningskoncessioner.

Riksdagen beslutade den 15 juni 2026 att utvinning och bearbetning av kärnämnen ska klassas som kärnteknisk verksamhet, i stället för att själva anläggningarna ska räknas som kärntekniska anläggningar. Lagändringarna började gälla den 15 juli 2026.

Strålsäkerhetsmyndigheten har bedömt att provbrytning av uran omfattas av kärntekniklagen och EU:s rapporteringskrav för kärnämneskontroll, utöver de tillstånd som krävs enligt miljöbalken. Myndigheten har också uppgett att en urangruva kan klassas som ett arbetsställe med risk för särskilt hög radonexponering. Arbetstagarnas exponering påverkas bland annat av brytningsmetod, ventilation, vistelsetid och hur malmen hanteras.

Regeringen har framhållit att de ändrade reglerna ska stärka den svenska gruvnäringen. Elisabeth Thand Ringqvist gjorde motsatt bedömning och uppgav att påverkan på lokalsamhällena väger tyngre än möjligheten att göra Sverige självförsörjande på uran.