Brist på blodförtunnande kopplas till Joan Bransons död

AI-genererad illustration

Nyheter

Brist på blodförtunnande kopplas till Joan Bransons död

Av Per ErikssonPublicerad: 9 sep 23:113 min

Lady Joan Sarah Drummond Branson, hustru till Virgin-grundaren Richard Branson, avled den 24 november 2025 på The Lister Hospital vid Chelsea Bridge Road i London. Hon blev 80 år. Vid en slutlig förhandling i Westminster Coroner’s Court den 9 september 2026 bedömde senior coroner Professor Fiona Wilcox att dödsfallet sannolikt hade kunnat förhindras om Joan Branson hade fått förebyggande behandling med blodförtunnande läkemedel.

Utredningen fastställde att Joan Branson dog av lungemboli till följd av djup ventrombos. Hon hade en tidigare historik av blodproppar som sträckte sig tillbaka till 2018. Hematologen Dr George Adams uppgav under förhandlingen att hon hade en mycket hög risk att utveckla nya blodproppar och att hennes orörlighet tillsammans med frakturer i bäckenet och höger höft var den klart största riskfaktorn. Dr George Adams ansåg också att en omedelbar bedömning av risken för venös tromboembolism, VTE, borde ha genomförts när hon lades in.

Joan Branson skrevs in på The Lister Hospital den 17 november 2025 efter ett fall som hade inträffat flera veckor tidigare på Necker Island i Brittiska Jungfruöarna. Under förhandlingen framkom att hon hade berättat för sin läkare att hon snubblade över tofflor vid sängen. The Lister Hospital ägs och drivs av HCA Healthcare.

Dr Basir Kunduzi, som tjänstgjorde på sjukhuset och hade ansvar för att ordinera läkemedel, gav inte Joan Branson förebyggande blodförtunnande behandling. Han uppgav att han vid tidpunkten bedömde att hennes fall medförde en risk för blödning. Förhandlingen visade samtidigt att Dr Basir Kunduzi inte genomförde någon särskild bedömning av blödningsrisken på inskrivningsdagen. När rättsläkaren frågade honom om beslutet i efterhand uppgav han att Joan Branson borde ha fått behandlingen och att beslutet att avstå från den skulle följa honom resten av livet. Han framförde även sina kondoleanser till familjen.

Residentläkaren Dr Nevil Pavithran sade vid förhandlingen att Joan Branson borde ha fått sin första förebyggande dos antikoagulantia inom tolv timmar efter inläggningen och att den uteblivna dosen innebar en betydande risk. Joan Bransons konsult Dr Inaki Bovill uppgav också att en VTE-riskbedömning borde ha gjorts och att förebyggande läkemedel borde ha ordinerats redan när hon skrevs in.

Joan Bransons dotter Dr Holly Branson ifrågasatte vården av sin mor och varför blodförtunnande läkemedel inte erbjöds. Hon uppgav att Joan Branson inte fick Enoxaparin under de två dagar då hon själv befann sig vid moderns sida. Dr Holly Branson sade att hon skulle ha reagerat om hon hade känt till den uteblivna behandlingen, bland annat med hänsyn till moderns tidigare blodproppar och en nyligen genomförd långdistansresa. Hon uppgav också att hennes mor saknade trombosförebyggande kompressionsstrumpor under de första 48 timmarna på sjukhuset.

Professor Fiona Wilcox bedömde att avsaknaden av förebyggande antikoagulationsbehandling sannolikt orsakade eller bidrog till Joan Bransons död. Den slutliga förhandlingen hölls klockan 10.00 den 9 september 2026 vid Westminster Coroner’s Court på 65 Horseferry Road i London.

Dr Inaki Bovill uppgav under förhandlingen att The Lister Hospital efter dödsfallet hade arbetat med att göra rutinerna för VTE och förebyggande riskhantering mer robusta för att undvika en liknande händelse.

Efter Joan Bransons död beskrev Richard Branson henne i sociala medier som sin hustru och partner sedan 50 år, sin bästa vän och en älskad mamma och mormor eller farmor. Richard Bransons förmögenhet har uppskattats till 27 miljarder kronor av Forbes. I ett uttalande som lästes upp under förhandlingen beskrev familjen Joan Branson som en djupt älskad hustru, mor, mormor och vän, känd för värme, vänlighet och medkänsla, samt som familjens samlande mittpunkt.

Dela artikel:FacebookX (tidigare Twitter)

Analys

Denna text bedöms vara oberoende skriven till: 94%
94%
6%
Oberoende
Vinkling

Förklaring:
Artikeln använder i huvudsak sakligt och neutralt språk utan att journalisten gör egna värderingar, slutsatser eller spekulationer. De hårda uttryck som nämns, som 'betydande risk' och bedömningen att dödsfallet sannolikt kunde ha förhindrats, är tydligt återgivna från rättsliga instanser och experter, vilket får betraktas som återgivna uttalanden från källor och inte journalistens egna ord. Artikeln gör inga förstärkningar, förminskningar eller emotionellt styrda formuleringar utöver vad källorna uttrycker. Dock finns en enkel tendens i att artikeln väljer att ange en rad negativa omständigheter kring vården av Joan Branson, men detta är fokus i en redogörelse för rättsprocessen och intervjupersonernas uttalanden, vilket är relevant och inte är värderande från journalistens sida. Det finns viss formulering som "sannolikt orsakade eller bidrog till", vilket är en återgiven bedömning från coroner och därmed inte ett journalistiskt påstående. Sammantaget är artikeln mycket oberoende och neutral i sitt språk, men en lätt sänkning görs eftersom texten är starkt kopplad till en rättsprocess med allvarliga påståenden, vilket kan uppfattas som något ensidigt, men detta återspeglas i källorna och inte i journalisternas egna formuleringar.

Denna texten bedöms ha en politisk lutning åt: Vänster
70%
20%
10%
Vänster
Mitten
Höger

Förklaring:
Artikeln gynnas främst av en vänsterriktning då den fokuserar på ett vårdmisslyckande i ett privatanställt sjukhus och betonar behovet av striktare ansvar och bättre statlig eller offentlig tillsyn. Den kopplar vårdens kvalitet till organisatoriska faktorer och understryker vikten av starka sociala skyddsnät och korrekta medicinska rutiner, vilket är i linje med vänsterns värderingar om statens roll och skydd för individen. Kritik riktas indirekt mot privata vårdgivare utan att ge utrymme för marknadsskäl, vilket minskar den högerriktade marknadsperspektivet. Balans och teknokratiska element finns men är inte dominerande, varför mitten får en lägre poäng.

Rubrik och framing:
Artikeln skapar en verklighetsbild av ett allvarligt vårdmisslyckande som ledde till en för tidig död. Sjukhuset och dess ansvariga läkare framställs som ansvariga för den uteblivna förebyggande behandlingen, medan Joan Branson och hennes familj framstår som offer för detta systemfel.

Språk och ton:
Språket är formellt och faktabaserat, med inslag av uttryck för sorg och skuld, särskilt genom citat från läkare och familjemedlemmar. Det framhävs ett ansvar och en kritik mot sjukhusets agerande snarare än mot individen, vilket kan förstärka en bild av behovet av högre vårdkvalitet och ansvar från offentliga institutioner.

Källbalans:
Artikeln återger främst uppgifter från medicinska experter, rättsläkare och familjemedlemmar. Kritik mot sjukhuset och läkarnas bristande insatser dominerar. Det saknas röster från sjukhusledning eller privata vårdens försvarare som kan argumentera för andra perspektiv eller motivera beslutet.

Utelämnanden och kontext:
Artikeln ger inget utrymme åt perspektiv som kan förklara eller försvara sjukhusets beslut, till exempel ekonomiska eller organisatoriska faktorer hos en privat vårdgivare, vilket kan påverka hur publiken ser på ansvarsfördelning. Det saknas också bredare kontext om privat versus offentlig vård.

Analysen är en AI-bedömning av språk, vinkling och perspektiv. Den ska ses som en indikation, inte som en absolut sanning.

Vi använder cookies

Vi använder cookies för nödvändiga funktioner samt, vid ditt samtycke, statistik och marknadsföring.

Nödvändiga

Krävs för att webbplatsen ska fungera.

Alltid aktiv

Statistik

Hjälper oss förstå hur webbplatsen används.

Marknadsföring

Används för marknadsföring och annonser.

Läs mer i integritetspolicyn och cookiepolicyn.