Brexit väcker växande tvivel i Storbritannien

Tio år efter folkomröstningen om EU-medlemskapet uttrycker många britter missnöje över utvecklingen efter brexit. I staden Wigan i nordvästra England beskriver invånare en försämrad ekonomisk situation och menar att utträdet ur Europeiska unionen har fått negativa följder. Amy säger att utvecklingen gått kraftigt nedåt sedan Storbritannien lämnade EU, medan Jeremy anser att landet fattade ett beslut som skadade de egna intressena.

Wigan var ett av de områden som tydligt stödde utträdet. Enligt valmyndigheten Electoral Commission röstade 63,9 procent av väljarna där för att lämna EU i folkomröstningen den 23 juni 2016. Nationellt slutade omröstningen med 51,9 procent för utträde och 48,1 procent för att stanna kvar, enligt Office for National Statistics. Storbritannien lämnade därefter formellt EU den 31 januari 2020 klockan 23.00 brittisk tid efter att utträdesavtalet godkänts av både Storbritannien och EU.

Flera analyser har pekat på ekonomiska konsekvenser efter brexit. Uppskattningar som ofta nämns handlar om en minskning av bruttonationalprodukten med mellan sex och åtta procent, en produktivitetsnedgång på omkring fyra procent samt ett handelsbortfall på cirka 15 procent. Storbritanniens finansdepartement har tidigare hänvisat till analyser från Office for Budget Responsibility som bedömer att brexit på lång sikt minskar både produktiviteten och handelsintensiteten jämfört med ett scenario där landet hade varit kvar i EU.

Chris Bryant, handelsminister i Labourregeringen, har uttryckt en önskan om att Storbritannien på sikt åter ska bli medlem i EU. Samtidigt driver regeringen inte öppet frågan om ett återinträde. I stället har premiärminister Keir Starmer inlett vad regeringen beskriver som en nystart i relationerna med unionen. Europeiska kommissionen har uppgett att samtalen omfattar bland annat livsmedelsstandarder, utsläppshandel, forskningssamarbete, studentutbyten och säkerhetspolitik. I maj 2025 presenterade Keir Starmer och Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen dessutom en överenskommelse om fördjupat samarbete inom bland annat handel, försvar och ungdomsutbyten.

Förhandlingarna har dock inte varit problemfria. Ett planerat toppmöte mellan Keir Starmer, Ursula von der Leyen och Europeiska rådets ordförande António Costa, som tillträdde posten i december 2024, har skjutits upp flera gånger under våren innan datumet fastställdes till den 22 juli. Frågor om studentutbyten och den politiska situationen kring den pressade premiärministern har bidragit till fördröjningarna.

Opinionen har samtidigt förändrats sedan 2016. Mätningar under våren visar att omkring 60 procent av britterna i dag skulle rösta för att stanna kvar i EU. Opinionsinstitutet YouGov har också redovisat att en majoritet av de tillfrågade anser att brexit var fel beslut. Trots detta har Nigel Farages parti Reform UK haft stark medvind. Partiet gjorde betydande framsteg i de engelska lokalvalen våren 2026, tog kontroll över flera kommuner och vann många lokala mandat.

Invandringsfrågan fortsätter att dominera den politiska debatten. Under kampanjen inför folkomröstningen pekade Nigel Farage och andra brexitförespråkare ut EU som en central orsak till problem kopplade till migration. Frågan är fortfarande omstridd, och de senaste veckornas uppmärksammade våldsbrott med gärningspersoner med utländsk bakgrund i Southampton och Belfast har utlöst omfattande kravaller.

Brexitfrågan påverkar även relationerna mellan Storbritanniens olika landsdelar. Skottland, Wales och Nordirland styrs för närvarande av partier som vill lämna unionen med London och återknyta närmare band till EU. Skottlands försteminister John Swinney sade efter lokalvalen i maj 2026 att hans mål är att skapa förutsättningar för ett nytt beslut om Skottlands konstitutionella framtid före nästa brittiska parlamentsval. Han framhöll också behovet av att skydda det skotska parlamentets handlingsutrymme från ett eventuellt framtida inflytande från Nigel Farage.

I Wigan beskriver flera invånare hur möjligheterna att resa, arbeta och studera i andra länder har blivit sämre efter utträdet. Amy hoppas fortfarande att Storbritannien någon gång ska återvända till EU. Ethan och Jeremy, som är på väg hem från den lokala högskolan, tror däremot att ett återinträde är osannolikt eftersom en sådan kursändring skulle vara politiskt svår att genomföra.