Bergnäsbron håller längre än väntat – brobytet kan dröja

Planerna på att ersätta Bergnäsbron i Luleå kan skjutas betydligt längre fram i tiden än tidigare bedömningar visat. Trafikverkets återkommande kontroller visar att den drygt 70 år gamla bron är i bättre skick än myndigheten räknade med för tio år sedan. En ny bro kan därför bli aktuell först omkring 2045–2050.

Marcus Lindin, som ansvarar för öppningsbara broar i Sverige vid Trafikverket, uppger att Bergnäsbrons nuvarande skick är förhållandevis gott. Utifrån de regelbundna inspektionerna bedömer myndigheten att konstruktionen kan användas i ytterligare 20–25 år.

Den nya tidsbedömningen skiljer sig från tidigare kommunala planer. Luleå kommun har i sin utvecklingsplan för centrum utgått från att en ersättningsbro sannolikt skulle kunna finnas inom 15–20 år. Kommunen har beskrivit frågan som ett gemensamt planeringsarbete med Trafikverket.

Redan den 16 maj 2019 meddelade Trafikverket att en studie skulle inledas om vilka krav som borde ställas på en framtida Bergnäsbro. Bakgrunden var då en bedömning att underhållsutgifterna med tiden skulle bli så höga att en ny bro skulle bli ett mer ekonomiskt alternativ.

Studien skulle bland annat omfatta framtida trafikmängder och behoven för kollektivtrafik, gående och cyklister. Trafikverket ville även undersöka om en ersättningsbro måste kunna öppnas för sjötrafik. Myndigheten pekade samtidigt ut bronens funktion som förbindelse mellan Luleås bostadsområden och Luleå Airport som betydelsefull.

Ett av de praktiska underhållsproblemen med dagens Bergnäsbro gäller öppningsmekanismen. Marcus Lindin beskriver att maskineriet behöver hållas i fungerande skick trots att bron bara öppnas ett fåtal gånger årligen. Som jämförelse finns andra öppningsbara broar i Sverige som används upp till omkring 4 500 gånger per år.

Sjöfartsverkets information om Bergnäsbron anger att fartyg måste beställa en öppning minst tre timmar i förväg. Under ordinarie vardagar, med undantag för dagar före söndagar och helgdagar, finns ett öppningstillfälle mellan klockan 09.00 och 10.00 respektive 19.00 och 20.00.

Bergnäsbron färdigställdes 1954 och har därmed passerat 70 års ålder. Enligt Marcus Lindin räknar Trafikverket med att öppningsbara broar kan ha en teknisk livslängd på 120 år. Han framhåller samtidigt att sådana konstruktioner ofta ersätts tidigare av andra orsaker, exempelvis otillräcklig bredd.

Just bredden har länge varit en fråga för Bergnäsbron. Körbanan mäter sju meter, medan separata gång- och cykelbanor på vardera tre meter löper längs båda sidorna. Luleå kommuns stadsarkiv beskriver att man redan under planeringen av den ursprungliga bron räknade med att den skulle vara för smal omkring 1970. I stadsarkivets historiska genomgång anges också en trafikmängd på cirka 17 000 fordon per dygn vid tiden för den redovisningen.

Om en ersättningsbro blir aktuell är den tänkta placeringen strax söder om den nuvarande konstruktionen. Något färdigt förslag till utformning finns däremot inte. Marcus Lindin anser att det är för tidigt att säga hur en framtida bro kommer att se ut och nämner en eventuell arkitekttävling som en möjlighet.

Även frågan om den befintliga bronens framtid har tidigare behandlats i kommunens planering. I gestaltningsprogrammet för Luleå strandstråk från 2023 anger Luleå kommun att möjligheterna att bevara Bergnäsbron ska undersökas med hänsyn till dess kulturhistoriska värde. Kommunen beskrev även att ett framtida broprojekt kan innebära att det närliggande båtvarvet flyttas och att gångstråket längs vattnet förlängs.

Bergnäsbron har ett dokumenterat kulturhistoriskt värde. Länsstyrelsen i Norrbottens län placerade den i klass I vid den kulturhistoriska broinventeringen 2005. Myndigheten lyfte särskilt fram konstruktionens höga teknikhistoriska värde och konstaterade att bron ingick i dåvarande Vägverkets nationella plan för bevarandevärda broar.

Konstruktionen omfattar totalt 18 spann. Sju av dessa är bågspann med svetsade stålbågar, och mellan det sjätte och sjunde bågspannet finns den öppningsbara klaffen. Länsstyrelsens inventering beskriver även hur de svåra grundläggningsförhållandena gjorde att de mellersta brostöden byggdes med hjälp av förtillverkade kassuner.

Den 896,5 meter långa klaffbron förbinder centrala Luleå med Bergnäset över Lule älv. När den invigdes av Prins Bertil 1954 var den Sveriges näst längsta bro. Den är fortfarande längst i Norrbottens län och den längsta svenska bron norr om Umeå. När klaffen är stängd uppgår den segelfria höjden till 7,3 meter.

Arbetet med bron pågick mellan 1950 och 1954, men diskussionerna om en fast förbindelse hade inletts långt tidigare. Enligt Luleå kommuns stadsarkiv genomfördes den första utredningen om en bro mellan centrumhalvön och Bergnäset redan 1919. Grundförhållandena bedömdes då vara alltför besvärliga.

När bygget senare genomfördes ansvarade Monberg & Thorsen AB för grundläggningen och betongarbetena. AB Motala Verkstad ansvarade för stålkonstruktioner samt bronens maskineri och elektriska utrustning.

Före Bergnäsbrons tillkomst hade trafikanterna varit hänvisade till andra alternativ. Färjeförbindelsen mellan Bergnäset och Luleå hade funnits sedan 1880 och var länge den enda möjligheten att ta sig över älven när isförhållandena inte medgav passage. Gäddviksbron tillkom 1941 längre uppströms, men eftersom den innebar en betydande omväg för många resenärer fortsatte färjan att användas. Bergnäsbron byggdes därefter som en närmare förbindelse.

Marcus Lindin uppger att de många inspektionerna under senare år har påverkat hans personliga förhållande till bron. Trots detta placerar han fortfarande Bergnäsbron bland sina fem främsta öppningsbara broar i Sverige.