Angelina växer upp utan sin stupade pappa

När Viktoria Kukovitska väntade sitt första barn fick hennes make, soldaten Ivan Kukovitskyi, den 31 oktober 2024 en ultraljudsbild skickad till sin telefon. Hon befann sig på en mödravårdscentral medan han var på väg mot ännu en tjänstgöring i skyttegravarna nära fronten. Under det korta telefonsamtalet mellan Kiev och Pokrovsk berättade hon att paret väntade en dotter, något Ivan enligt henne redan hade trott.

I dag bor Viktoria periodvis i byn Sankivka, nära gränserna mot Belarus och Ryssland, där hennes dotter Angelina stannar hos sin mormor medan hon veckopendlar till sitt arbete på en nagelsalong i Kiev. Hon uppger att hon känner sig tryggare där än i huvudstaden, trots att området regelbundet utsätts för ljudet från ryska drönare och robotar. När anfallen hörs håller hon dottern tätt intill sig för att skydda henne från krigets ljud. Huset saknar skyddsrum, men hon beskriver ändå situationen som mindre utsatt än i Kiev, där hon tidigare tvingades söka skydd i lägenhetens korridor enligt den så kallade tvåväggarsregeln.

Viktoria säger att hennes dotter aldrig kommer att få lära känna sin far och att Ivan aldrig fick uppleva hur det var att bli pappa. Under lång tid levde hon på hoppet om att han fortfarande var vid liv. Efter uppgifter från en veteran om att Ivan möjligen hade setts svårt skadad på ett sjukhus i Ryssland reste hon flera gånger till fångutväxlingar nära den ryska gränsen i hopp om att hitta honom bland återvändande soldater.

Det definitiva beskedet kom först när en anhörig till en soldat från samma brigad meddelade att Ivans kropp hade återförts till Ukraina. Därefter fastställdes hans identitet genom tre separata DNA-analyser. Ukrainas myndigheter använder DNA-analyser som standardmetod för att identifiera stupade soldater som återförs genom repatrieringar och fångutväxlingar, och president Volodymyr Zelenskyj har återkommande sagt att återförandet och identifieringen av stupade soldater är en prioriterad del av statens arbete med de anhöriga.

Viktoria beskriver att sorgen gjorde det svårt att känna glädje över graviditeten, men att ansvaret för barnet gav henne kraft att fortsätta. Hon säger att hon inte hade möjlighet att ge upp eftersom dottern är beroende av henne. Nästan ett år efter beskedet uppger hon att smärtan finns kvar, även om den med tiden har förändrats. Angelina beskrivs av familjen som mycket lik sin far.

På familjens gård leker Angelina bland fruktträd, medan vägarna i närheten kantas av varningsskyltar för minor. Ukrainas myndigheter har uppgett att områden nära gränsen mot Belarus fortfarande är förorenade av minor och oexploderad ammunition efter de ryska styrkornas reträtt våren 2022. Viktoria har visat dottern fotografier på Ivan och berättat att mannen på bilderna är hennes pappa. Hon säger att barnet ännu inte förstår innebörden av att sakna en far, men att hon längre fram kommer att förklara vad som hänt.

I området pågår samtidigt omfattande försvarsförberedelser. Skyttevärn, pansarhinder, vallgravar och så kallade draktänder har anlagts längs den norra gränsen. Ukrainas myndigheter har förstärkt försvarsanläggningarna mot Belarus för att möta risken för ett nytt angrepp. Gränsen mot Belarus användes som ett av de viktigaste anfallsområdena när Ryssland inledde den fullskaliga invasionen i februari 2022, och Belarus har sedan dess upplåtit sitt territorium för ryska militära övningar och logistiskt stöd, även om landets reguljära styrkor inte officiellt deltagit i striderna.

Enligt Viktoria märks en växande oro i området. Aktiviteten från ryska spaningsdrönare har ökat under våren, samtidigt som ukrainska företrädare uttryckt oro över Belarus roll i kriget. President Volodymyr Zelenskyj har vid flera tillfällen varnat för att Belarus kan dras djupare in i konflikten om landet fortsätter att stödja ryska militära operationer från sitt territorium. Han har också uppgett att Ryssland använder belarusiskt territorium och infrastruktur för att genomföra drönaroperationer mot Ukraina samt varnat Belarus ledare Alexander Lukasjenko för att involvera landet ytterligare i kriget. Viktoria säger att den största oron uppstår när det blir ovanligt tyst, eftersom hon då befarar att något större kan vara på väg att inträffa.