Allvarliga barnbrister på Migrationsverkets center

Institutet för mänskliga rättigheter riktar omfattande kritik mot förhållandena på Migrationsverkets mottagnings- och återvändandecenter. I rapporten Att leva i väntan beskrivs bland annat otrygghet för barn, trångboddhet, brist på privata utrymmen och otillräckliga möjligheter till lek. Institutet för mänskliga rättigheter konstaterar också att tillgången till utbildning samt hälso- och sjukvård inte säkerställs på ett tillfredsställande sätt och att personer med funktionsnedsättning möter hinder genom bristande fysisk tillgänglighet och otillräckliga anpassningar.

Rapporten bygger bland annat på intervjuer med boende, observationer vid två center samt andra rapporter och offentliga utredningar. Föräldrar har beskrivit oro för sina barns säkerhet när familjer bor nära okända vuxna och äldre barn. Fredrik Malmberg, direktör för Institutet för mänskliga rättigheter, bedömer att boendemiljön inte är trygg för barn och framhåller att problemen blir särskilt allvarliga eftersom det saknas oberoende tillsyn. En mamma har berättat att en man på ett boende försökte pussa hennes barn, och familjer har beskrivit rädsla för att lämna sina rum på grund av utåtagerande beteenden och andra obehagliga situationer.

Bland de övriga bristerna finns rum där upp till sex personer kan bo tillsammans i våningssängar och begränsade möjligheter att dra sig undan från ljud eller hålla privata samtal. På vissa center har män och kvinnor delat duschutrymmen. Det finns också center där barn saknar lämpliga lekplatser. Barnfamiljer kan på vissa boenden inte laga egen mat utan är hänvisade till en gemensam matsal under bestämda tider. Institutet för mänskliga rättigheter uppger samtidigt att barnen sällan äter maten som serveras.

Migrationsverket beskrev redan 2025 att barn på myndighetens anläggningsboenden och återvändandecenter kan riskera att utsättas för eller bevittna våld, leva nära personer med missbruk eller psykisk ohälsa och sakna trygga miljöer för lek och utveckling. Svenska Röda Korset uppgav i ett remissyttrande i januari 2026 att socialtjänsten kring befintliga återvändandecenter hade rapporterat omfattande utsatthet och stora stödbehov, särskilt bland barnfamiljer. Svenska Röda Korset pekade också på oklarheter om vem som ska stå för kostnader för utredningar efter orosanmälningar.

Maria Mindhammar, generaldirektör för Migrationsverket, säger att myndigheten tar kritiken på allvar och arbetar med förändringar tillsammans med frivilligorganisationer. Migrationsverket arbetar bland annat för att den egna personalen ska finnas på centren under en större del av dygnet. Maria Mindhammar uppger också att myndigheten gör orosanmälningar när den får kännedom om att barn far illa. Hon framhåller samtidigt att återvändandecenter inte är fullvärdiga hem och att det finns begränsningar för vilka kostnader verksamheten kan ha.

Kritik mot boendena har även framförts tidigare av kommuner och frivilligorganisationer. Sveriges Kommuner och Regioner föreslog 2025 att ett tak för antalet boende på ett enskilt mottagnings- eller återvändandecenter bör kunna fastställas efter en analys av de lokala förutsättningarna. Sveriges Kommuner och Regioner uppmanade också Migrationsverket att överväga att flytta vissa redan etablerade center som ligger nära utsatta områden och efterfrågade bättre barnvänliga miljöer med platser där barn kan leka och vistas.

I februari 2026 gjorde Rädda Barnen en orosanmälan som omfattade samtliga omkring 50 barn som då bodde på återvändandecentret i Märsta. Bakgrunden var att ett barn misstänktes ha utsatts för en grov våldtäkt i ett allmänt utrymme. Förundersökningen har senare lagts ned. Rädda Barnens barnpsykolog Josefine Paulsen uppgav i februari 2026 att organisationen aldrig tidigare hade gjort en lika omfattande orosanmälan. Uppgifter från Migrationsverket som granskades av SVT visade dessutom att fler än 50 andra orosanmälningar med koppling till barn hade gjorts sedan 2023 vid mottagnings- och återvändandecentret i Märsta.

Maria Mindhammar säger att Migrationsverket i det specifika fallet i Märsta vidtog omfattande åtgärder för den berörda familjen och behandlade händelsen som mycket allvarlig. Migrationsverkets biträdande regiondirektör Joakim Jansson har också uppgett att myndigheten genomförde flera åtgärder efter problemen i Märsta. Monica Engström på Akademikerförbundet SSR har samtidigt sagt till Sveriges Radio att bristerna på återvändandecentren måste rättas till och att boendena annars bör avvecklas.

Migrationsverket uppgav i mars 2026 att myndigheten hade mottagnings- och återvändandecenter i elva kommuner: Boden, Härnösand, Västerås, Sigtuna, Stockholm, Flen, Vänersborg, Mölndal, Halmstad, Malmö och Burlöv. I februari 2026 fanns omkring 5 500 platser på centren och cirka 1 870 personer bodde där. Omkring 400 av de boende var under 18 år. Malmö stads grundskolenämnd uppgav att centret i Malmö hade kapacitet för 300 personer och att kommunen erbjöd barn där skolgång, även om efterfrågan på skolplatser dittills hade varit begränsad.

Mottagningscenter används för asylsökande som väntar på beslut och är som huvudregel den boendeform där asylsökande ska vistas medan ansökan prövas. Återvändandecenter är avsedda för personer som har fått eller sannolikt kommer att få beslut om att lämna Sverige. De första återvändandecentren öppnade hösten 2023 och är en del av regeringens omläggning av mottagningssystemet.

Regeringen gav den 29 juni 2023 Migrationsverket i uppdrag att införa återvändandecenter för asylsökande som fått beslut om utvisning. Myndigheten ska inom uppdraget arbeta aktivt med att motivera personer till frivilligt återvändande och ge råd, vägledning och praktiskt stöd. Regeringen föreskrev samtidigt att redovisningen skulle innehålla en särskild analys av konsekvenserna för de boende ur ett barnrättsperspektiv i enlighet med FN:s barnkonvention. Migrationsverket skulle även samverka med berörda myndigheter, särskilt Polismyndigheten.

I januari 2025 uppgav Migrationsverket att de då åtta etablerade återvändandecentren tillsammans hade omkring 1 800 platser. Myndigheten angav samtidigt att trygghet och säkerhet samt behoven hos barn och andra utsatta grupper skulle beaktas i planeringen av det reformerade mottagningssystemet.

Institutet för mänskliga rättigheter uppger att omkring 60 av de drygt 420 personer som vid tiden för rapporten bodde på återvändandecenter hade varit där i mer än ett år. Det finns ingen fast tidsgräns för hur länge en person kan bo på ett sådant center. Fredrik Malmberg säger att de grundläggande mänskliga rättigheterna gäller oavsett om en person fortfarande väntar på beslut i sin asylprövning eller redan har fått besked om att lämna Sverige och att bristerna därför är allvarliga även vid kortare vistelser.

Maria Mindhammar uppger att avsikten är att personer ska vistas på återvändandecenter under en kortare period. Hon framhåller att de boende är personer som Migrationsverket eller en domstol har bedömt saknar tillräckliga skyddsskäl och därför ska lämna Sverige. Maria Mindhammar pekar samtidigt på föräldrarnas ansvar både för barnens vardag och för att familjen lämnar landet när det är möjligt.

Danmark har haft återvändandecenter under flera år och har sedan 2020 ett särskilt center för barnfamiljer där familjer bland annat kan laga sin egen mat. Maria Mindhammar säger att Migrationsverket kommer att undersöka hur grannländerna organiserar sina center, eftersom återvändandecentren bygger på ett politiskt beslut och ett regeringsuppdrag. Hon uppger samtidigt att både kostnads- och säkerhetsfrågor behöver beaktas.

Institutet för mänskliga rättigheter rekommenderar riksdagen och regeringen att införa extern tillsyn över verksamheten på mottagnings- och återvändandecentren. Fredrik Malmberg uppger också att institutet rekommenderar att barnfamiljer och personer med funktionsnedsättning inte placeras på sådana center. Rapporten beskriver dessutom att flera boende är osäkra på vilka rättigheter de har och känner rädsla för negativa konsekvenser om de framför klagomål.