70-åriga Erie bekämpar lupiner på egen hand

Erie Söderberg, 70, har på eget initiativ börjat bekämpa blomsterlupin vid Nydala i Umeå. Hon har valt ut ett mindre område som hon återkommer till under sina promenader och plockar bort blommor för att hindra växterna från att sprida frön. Plantor som redan har utvecklat frön hanterar hon i plastpåse och slänger som brännbart avfall.

Arbetet har också blivit ett skäl för Erie Söderberg att regelbundet ta sig ut, trots att hon har ett skadat knä och en skadad axel efter en olycka samt problem med balansen. Hon uppger att hon reagerar på hur lupiner tränger undan bland annat blåbärsris och liljekonvaljer och att hon därför vill bidra till bekämpningen.

Umeå kommun lyfter fram hennes insats som ett exempel på det ansvar som även enskilda kan ta. Naturvårdaren Åsa Laurell på Umeå kommun uppger att kommunen har betydligt fler förekomster av invasiva arter än vad den hinner bekämpa och pekar på att både blomsterlupin och jättebalsamin är vanliga längs vägar. Enligt Åsa Laurell kommer arbetet att kräva mer resurser framöver, samtidigt som kommunen uppskattar insatser från allmänheten.

Blomsterlupin omfattas sedan den 15 maj 2026 av Sveriges nationella lista över förbjudna invasiva arter. Umeå kommun inventerar och kartlägger därför arten för att kunna planera kommande åtgärder. Kommunen bekämpar sedan flera år jättebalsamin och jätteloka på omkring 150 platser och kartlägger nu även blomsterlupin, vresros och kanadensiskt gullris efter att arterna omfattats av lagstiftningen.

Naturvårdsverket anger att privata markägare inte är skyldiga att utrota blomsterlupiner som redan finns på den egna marken. Statliga myndigheter, kommuner och regioner omfattas däremot av krav som innebär ansvar för befintliga förekomster på mark som de förvaltar. För mindre bestånd rekommenderar Naturvårdsverket att plantorna grävs eller dras upp och att platsen följs upp senare under växtsäsongen och under kommande år, eftersom frön kan finnas kvar i marken. Bekämpning på någon annans mark kräver markägarens tillstånd.

Länsstyrelsen Västerbotten har konstaterat att blomsterlupin är spridd i hela länet, främst nära bebyggelse och längs vägar. Bekämpning har genomförts bland annat i naturreservaten Brånsjön, Storavan, Umeälvens delta, Bjuröklubb och Fäbodskogen. Efter insatserna 2025 uppgav Länsstyrelsen Västerbotten att mängden blomsterlupin hade minskat tydligt i Brånsjön och Storavan och att arten på en av platserna var nära att försvinna helt.

SLU Artdatabanken bedömer att blomsterlupin hör till de invasiva arter som redan påverkar den biologiska mångfalden i Sverige i betydande omfattning. Forskaren Juliana Dániel Ferreira vid SLU har beskrivit hur arten tillför kväve till marken, vilket kan missgynna inhemska ängsväxter. Hon uppger också att en enda blomsterlupin kan producera tusentals frön som kan spridas flera meter och överleva i flera år, vilket gör att bekämpade områden behöver följas upp under lång tid.

Vakin, som ansvarar för avfalls- och vattenverksamhet i Umeåområdet, uppmanar invånare att lägga invasivt växtmaterial i väl förslutna genomskinliga säckar. Materialet ska lämnas i särskilda behållare för invasiva växter eller, där sådana saknas, till energiåtervinning. Växtrester ska inte komposteras eller lämnas i naturen.

Regeringen meddelade den 1 april 2026 att den nationella förteckningen över invasiva främmande arter omfattar 34 arter och aviserade samtidigt ytterligare 20 miljoner kronor till myndigheternas arbete mot invasiva arter i land- och vattenmiljöer. Trafikverket testade dessutom i juni 2025 en ny svensk metod på en vägsträcka mellan Umeå och Nordmaling, där omkring 1 300 ton jord med lupin behandlades med vattenånga för att oskadliggöra frön och göra det möjligt att återanvända jorden.